Utan jag i himmelen

En iRing webbring.

check out the Utan jag i himmelen swicki at eurekster.com

En webblogg med teckningar, idéer, minnen och varsel...
Beställ bloggen som tryckt bok Andra bloggar om Vetenskap, filosofi, personliga tankar och minnen.

Teorin om ingenting
Visa vad du
läser!
Förlagstryck
från 129:-
   Bloggen i tryck!!! Läs om boken!
Förlagets
Draget från
oändligheten
böcker
Mångfaldens
mönster
Författarn i Second Life
Min avatar heter Apmel Själv läser jag just nu bl a ..
"Stumbling on HAPPINESS" av Daniel Gilbert
"Good and real" av Gary L. Drescher
"The Cosmic Landscape" av Leonard Susskind
"A General Theory of Love" av Lewis, Amini, Lannon
"Programming the Universe" av Seth LLoyd
"The Robot's Rebellion" av Keith E. Stanovich
"Sweet Dreams" av Daniel C. Dennet
"Breaking The Spell: Religion as a Natural Phenomenon" av Daniel C. Dennet
"On Intelligence" av Jeff Hawkins
"What is thought" av Eric B. baum
"The Impact of Inequality" av Richard G. Wilkinson
"The Evolution of reason: Logic as a Branch of Biology" av William S. Cooper
Favoritbloggar för tillfället: Tankeorganisation
Malin Sandströms Vetenskapsnytt
Camillas Tid Lyssna!
Läst och tänkt i Annien Funderingar om fandom
Tempus Fugit

fredag, augusti 12, 2005

Det sker inga under

posted by Apmel  # 14:32

torsdag, augusti 11, 2005

Allt som rör sig i hjärnbarken är förändringar av kemiska substanser och elektriska impulser som i vissa fall leder till mer eller mindre varaktiga förändringar i den biologiska strukturen.
I motsats till vad man trodde en gång i tiden, då dynamon, som genererade elektrisk laddning, fick stå modell för icke-mekanisk rörelse, så kan vetenskapen idag beskriva all rörelse som mekanisk, ehuru kvantmekanisk.
De kvantmekaniska rörelserna bildar sammantaget, och undantagslöst, underlaget för den klassiska mekaniken och alla andra tillförne förment icke-mekaniska rörelseformer.
Om tankar bara är kroppslig rörelse, hur är det då möjligt att tänka på något mer rättfärdigt sätt än vad vinden blåser? Det verkar vara lika mycket nonsens att kalla en rörelse i hjärnbarken för klok som en ljudvåg för girig.
Det verkar i förstone då som att det inte går att skilja på sant och falskt. Rörelse är rörelse, om än i hjärnbark, kan tyckas. Men hjärnbarken är byggd för att skilja på sken och verklighet när den hanterar sinnenas impulser. Däremot finns ingen spärr mot dess möjligheter att skapa sken av sina egna rörelser. Fantasierna behövs kanske inte, men de är lika nödvändiga rörelseformer som virvelvindar.

posted by Apmel  # 11:38

onsdag, augusti 10, 2005

Det var en av de första gångerna jag träffade de två kusinerna, som jag kommer ihåg.
Vi satt tre värnpliktsvägrare på ena sidan av det enkla pubbordet av robust virke på Surbrunnsgatan och efter några öl pratade vi högt och brett om våra pacifistiska principer. Kusinerna satt på den andra sidan bordet och jag märkte först bland grabbarna deras tystnad.
”Tjejer har ju inte värnplikt”, sa jag, ”men ni har säkert också idéer som ni haft sen ni var yngre och som ni kunde ta strid för. Berätta nu!”
”Nä, Lennart, det har jag inte haft!”
”Jo, klart du har!” halvskrek jag. Att tänka sig nåt annat var att förneka tjejen mittemot mig en meningsfull tillvaro på nåt sätt.
”Du då?”
”Inte jag heller”, fnittrade den andra av kusinerna. ”Det behövs inte”.
Mina förväntningar på kvällen sjönk som ett spinndrag när man slutat veva. Hågkomsten av besvikelsen sitter i än idag.
Kusinerna träffar jag fortfarande då och då, så felet låg inte hos dem, utan hos mina förväntningar. Jag trodde att meningsfullhet låg i idéernas innehåll och inte, som jag förstått nu, mer än ett tredjedels sekel efteråt, i idéernas förmåga att så kortfattat förenkla allt och ge det en mening som egentligen är för stort.
De enkla orden, ”Det behövs inte”, förmedlade en mening så djup att jag fortfarande har svårt att ta den till mig på allvar, även om jag förstår den intellektuellt.

posted by Apmel  # 15:25

tisdag, augusti 09, 2005

När världen uppfyller dina förväntningar upplever du att dina handlingar är meningsfulla. Särskilt meningsfulla blir de om du känner att du handlat som du verkligen vill.
Vilja till meningsfulla handlingar, fri vilja, ses av många som Guds gåva till människan, men är hjärnbarkens gåva till däggdjuren.
Jag förutspår att den blir däggdjurens största gåva till eftervärlden.

posted by Apmel  # 10:58

måndag, augusti 08, 2005

Urskillning

posted by Apmel  # 17:01

söndag, augusti 07, 2005

Det finns en lång rad specifika hjärnområden i den gamla reptilhjärnan som styrde över reptilernas hela beteende- och känslorepertoar naturligtvis och som finns kvar hos oss. Det är bara det att hos människan har den nya hjärnan, hjärnbarken, tagit över det mesta av kontrollen.
Hjärnbarken är otroligt demokratisk. Det är inte bara alla sinnesimpulser som behandlas lika av hjärnbarken, även styrningen av det motoriska beteendet behandlar den som vilket sinnesorgan som helst.
Hur kan det vara?
När det gäller behandling av sinnesimpulser tar den hand om inkommande signaler från nervtrådarna, medan när det gäller styrningen av muskler skickar den ut signaler längs dessa som sätter fart på musklerna, kanske du tänker.
Men det är inte så det är.
För varje nervtråd som bär med sig signaler till hjärnbarken från sinnesorganen går det 10 som skickar signaler ut till dessa. En sinnesupplevelse är alltså tio gånger mer handling än passiv mottagning.
Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att samma förhållande råder vid motorisk aktivitet. En av tio signaler tillbaka till hjärnbarken ses här som en feedback för att kolla att rörelsen utförs korrekt. I fallet med sinnesimpulser är det frestande att istället kalla de 10 utgående signalerna för feedback, men oavsett hur vi benämner signalerna är förhållandet detsamma.
Att uppleva smärta är att handla så att smärta uppkommer.

posted by Apmel  # 15:49