Utan jag i himmelen

En iRing webbring.

check out the Utan jag i himmelen swicki at eurekster.com

En webblogg med teckningar, idéer, minnen och varsel...
Beställ bloggen som tryckt bok Andra bloggar om Vetenskap, filosofi, personliga tankar och minnen.

Teorin om ingenting
Visa vad du
läser!
Förlagstryck
från 129:-
Bloggen i tryck!!! Läs om boken!
Förlagets
Draget från
oändligheten
böcker
Mångfaldens
mönster
Författarn i Second Life
Min avatar heter Apmel Själv läser jag just nu bl a ..
"Stumbling on HAPPINESS" av Daniel Gilbert
"Good and real" av Gary L. Drescher
"The Cosmic Landscape" av Leonard Susskind
"A General Theory of Love" av Lewis, Amini, Lannon
"Programming the Universe" av Seth LLoyd
"The Robot's Rebellion" av Keith E. Stanovich
"Sweet Dreams" av Daniel C. Dennet
"Breaking The Spell: Religion as a Natural Phenomenon" av Daniel C. Dennet
"On Intelligence" av Jeff Hawkins
"What is thought" av Eric B. baum
"The Impact of Inequality" av Richard G. Wilkinson
"The Evolution of reason: Logic as a Branch of Biology" av William S. Cooper
Favoritbloggar för tillfället: Tankeorganisation
Malin Sandströms Vetenskapsnytt
Camillas Tid Lyssna!
Läst och tänkt i Annien Funderingar om fandom
Tempus Fugit

lördag, november 19, 2005

Varför kan vi styra oss själva?
Som vanligt när det gäller varför-frågor ska man söka svaren i de evolutionära processer som leder fram till funktionen i fråga.
Det finns de som säger att jaget sitter i generna. Tanken bakom är att generna styr hur vi utvecklas och att inlärning bara är en annan form av utveckling som sker i genernas ”intresse”.
Det som motsvarar en art är då bara resultatet av en inlärning som skett genom det naturliga urvalet och som utvecklat genernas instruktioner. Det är instruktioner för hur den befruktade äggcellen ska påbörja sin delning och för hur varje ny cell ska bete sig i förhållande till sin omgivning och utbilda funktionella organ. Det är också instruktioner för hur den fullbildade organismen ska bete sig i sin ekologiska nisch.
Beteende som en naturlig fortsättning, med andra medel, av embryologin alltså!
Flercelliga varelser hade knappast sett dagens ljus förrän vissa celler specialiserade sig (nervceller) för att signalera förändringar för genernas instruktioner att jobba på. För detta behövs ingen avancerad självuppfattning. Tänk på en termostat som är inställd på att hålla en viss temperatur i ett rum. Beroende på signaler om den aktuella rumstemperaturen slår den av eller på allt oftare eller mer sällan, men instruktionen är densamma.
Bins utstuderade danser för att tala om vart de andra bina ska flyga för att hitta samma matställe har visat sig fungera exakt lika rakt på sak, där ljusförhållanden under inflygningen direkt översätts till danssteg. Googles automatiska översättningsbox i ett mekaniskt bi skulle klara översättningen galant.
Genetiska instruktioner, utformade av evolutionen, klarar av betydligt mer komplicerade beteenden än så. De första riktigt intelligenta varelserna, som koloniserade varje kontinent och var utrustade med en komplex hjärna och sinnesorgan, var reptilerna. De var resultatet av att evolutionen kunnat bygga vidare på nervcellernas förmåga att beroende på omständigheterna skicka vidare en signal eller inte. De som programmerat Googles översättningsprogram har likaså byggt vidare på alla programmeringsspråks förmåga att ge instruktioner av typen ”om si” – ”gör så” – annars inte (eller gör något annat).
Reptilhjärnan är ett oerhört avancerat program som via styrning av reptilkroppen ser till de instruktioners bästa som stått för hela embryologin inklusive reptilhjärnan själv, dvs generna som för instruktionerna vidare ad infinitum så länge den ekologiska nischen står för rätt input.
Reptilhjärnan (och dess program) har överlevt dinosauriernas uppgång och fall. Inte bara i ödlor, krokodiler och fåglar. Allt som finns i reptilhjärnan finns också bevarat i våra hjärnor. Moduler för komplicerade beteenden och känslor. Moduler som kan slås på och av beroende på omständigheterna. Reptilhjärnan lär sig vilka moduler som bör stå i på-läge mer eller mindre konstant och vilka den kan stänga av. Den har moduler för det. Det är evolutionens moduler för inlärning.
Vad är det då vi har mer som inte den har? Den har inga inspelade minnen. Den har ingen live-upptagning! Evolutionens upptäckt av denna finess var början på däggdjurens erövring av jorden för 10 miljoner år sedan.
Korta live-upptagningar. Minnessekvenser. Och minnessekvenser av minnessekvenser.
Minnessekvenser av såväl det egna beteendet (”gick åt vänster vid labyrintens tredje korsning och hittade lite mat”) som resultatet av beteendet ger ett däggdjur som en mus ett sätt att förutse händelser (beroende på det egna beteendet) i liknande situationer som inte en ödla har.
Den behöver inte göra om samma misstag (”gick åt höger vid tredje korsningen och hittade mycket mat och fick en elektrisk stöt”). Det är som om vår lilla mus har fått en advokat som ser till dess välfärd och i görligaste mån skyddar den från att göra dumheter (”välj vänster och låt inte girigheten styra!”).
Advokaten heter, som mina uppmärksamma läsare redan vet, Hjärnbarken. Klienten är reptilhjärnan, vars giriga ”jag” bara är genernas instruktioner.

posted by Apmel # 18:30

<< Home